Ole Tobias Olsen var var samtidigt präst, lärare, fotograf, kartograf, järnvägsman, uppfinnare, folkmusik- och folkminnessamlare samt lokalpolitiker. Han föddes den 18 augusti 1830 i Dunderlandsdalen i Rana i Nordland och dog i Kristiania (Oslo) den 6 juli 1924.
Det som gör honom särskilt intressant ur fotografihistorisk synpunkt är att han var en av de tidiga norska fotograferna. Redan omkring 1864 hade han skaffat fotografisk utrustning. Han fotograferade landskap, byggnader, människor och tekniska arbeten och arbetade 1873 till 1882 som teknisk fotograf vid Järnvägskontoret i Kristiania. Där fotograferade han bland annat järnvägsbyggen och använde kameran som ett praktiskt dokumentationsverktyg.
Hans fotografiska verksamhet är dessutom ganska väl bevarad. Nasjonalbiblioteket och Oslo Museum har tillsammans ett stort antal av hans glasnegativ, och Nasjonalbiblioteket har registrerat hundratals negativ. Enligt DigitaltMuseum finns bland annat en fotografisk protokollföring med över tusen nummer. Han använde avancerad utrustning för sin tid, bland annat våtplåtskameror och stereokameror. Ett av hans kameror finns bevarat vid Norsk Teknisk Museum.
Men hans största historiska berömmelse kommer från Nordlandsbanen. Redan efter en resa till Storbritannien 1862 började han förespråka en järnväg genom Nordland. Han såg järnvägen som ett sätt att knyta Nordnorge närmare resten av landet och framför allt underlätta transporten av fisk och andra varor. Han arbetade senare praktiskt med järnvägsplanerna och blev medlem av Nordlands järnvägskommission 1885. Han gjorde då bland annat kartläggningar, kostnadsberäkningar och arbetade med att staka ut den tänkta banan. Därför har han fått hedersnamnet ”Nordlandsbanens far”.
Det intressanta är att han inte bara satt på ett kontor och skrev om järnvägen. Hans fotografiska och tekniska kunskaper hörde ihop med detta arbete. Han var alltså en typisk 1800-talsmänniska i den äldre betydelsen: en person med en mycket bred bildning som kunde röra sig mellan teologi, naturvetenskap, teknik, kartografi, fotografi och kulturhistoria.
År 1883 blev han slutligen präst i Hattfjelldal, där han verkade i drygt tjugo år. Han blev även ordförande i kommunen. Parallellt fortsatte han sitt engagemang för Nordlandsbanen.
Han hade dessutom ett starkt intresse för det nordnorska folkets äldre kultur. Han samlade in folksägner, berättelser, folkmelodier och annan muntlig tradition. År 1912 publicerade han Norske folkeeventyr og sagn, samlet i Nordland. Han hade också samlat över hundra folkmelodier. På så sätt är han betydelsefull även för norsk folkloristik och musikhistoria.
Och slutligen fick han faktiskt uppleva resultatet av sitt långvariga järnvägsarbete. 1923 beslutade Stortinget att Nordlandsbanen skulle byggas fram till Bodø, i huvudsak efter den linje som han själv hade arbetat med. Han dog året därpå, 1924.
Ole Tobias Olsen tillhör den generation norska fotografer som dokumenterade Norge under övergången från det gamla bondesamhället till det moderna Norge. Hans bilder kan därför vara mycket mer än porträtt: de kan visa vägar, järnvägsbyggen, landskap, byggnader, människor och samhällen innan den moderna infrastrukturen förändrade landskapet.