Ole Tobias Olsen var en mångsidig person. Han var präst, lärare, fotograf, kartograf, järnvägsman, uppfinnare och samlare av folkmusik och folkminnen. Han var också engagerad i lokalpolitiken. Han föddes den 18 augusti 1830 i Dunderlandsdalen i Rana i Nordland och dog i Kristiania (Oslo) den 6 juli 1924.
Han var en av Norges tidiga fotografer. Omkring 1864 skaffade han fotografisk utrustning och började fotografera landskap, byggnader, människor och tekniska arbeten. Mellan 1873 och 1882 arbetade han som teknisk fotograf vid Järnvägskontoret i Kristiania. Där fotograferade han bland annat järnvägsbyggen och använde kameran som ett praktiskt sätt att dokumentera arbetet.
Många av hans fotografier finns fortfarande bevarade. Nasjonalbiblioteket och Oslo Museum har ett stort antal av hans glasnegativ. Han använde avancerad fotografisk utrustning för sin tid, bland annat våtplåtskameror och stereokameror. En av hans kameror finns bevarad på Norsk Teknisk Museum.
Men Ole Tobias Olsen är kanske mest känd för sitt arbete för Nordlandsbanen. Efter en resa till Storbritannien 1862 började han arbeta för idén om en järnväg genom Nordland (Nordnorge). Han såg järnvägen som ett sätt att knyta Nordnorge närmare resten av landet och göra det lättare att transportera bland annat fisk och andra varor. Olsen arbetade praktiskt med järnvägsplanerna. Han gjorde kartläggningar, kostnadsberäkningar och undersökningar av den tänkta järnvägssträckningen. År 1885 blev han medlem av Nordlands järnvägskommission. För sitt långvariga arbete har han kallats "Nordlandsbanens far".
Hans fotografi, kartografi och tekniska arbete hängde nära samman. Han var en mångsidig man som förenade flera ämnen som teologi, teknik, naturvetenskap, fotografi och kulturhistoria.
År 1883 blev Olsen präst i Hattfjelldal, där han arbetade i mer än tjugo år. Han var också ordförande i kommunen. Samtidigt fortsatte han sitt arbete för Nordlandsbanen.
Han hade dessutom ett stort intresse för den äldre kulturen i Nordland. Han samlade in folksägner, berättelser och folkmelodier.
År 1923 beslutade Stortinget att Nordlandsbanen skulle byggas fram till Bodø, i huvudsak efter den linje som Olsen själv hade arbetat med. Han dog året därpå, 1924.
Som fotograf dokumenterade han Norge under en tid då det gamla bondesamhället långsamt började förändras. Hans bilder visar därför inte bara människor och landskap, utan också vägar, byggnader, tekniska arbeten och samhällen från tiden innan den moderna infrastrukturen förändrade landskapet.
Ole Tobias Olsen i Arvika. Järnvägen, sågverket och fotografierna från Sågudden
När man ser Ole Tobias Olsens gamla fotografier från Arvika är det lätt att först bara se på dem som några tidiga bilder från en svensk småstad. Men fotografierna berättar egentligen om en större förändring. De visar Arvika under den tid då järnvägen, industrin och de nya transportmöjligheterna började förändra samhället.
Ole Tobias Olsen hade ett särskilt intresse för järnvägar och tekniska frågor. Därför är det intressant att hans fotografier från Arvika bland annat visar järnvägsstationen och ett av stadens sågverk.
Det märkliga är att vi faktiskt vet att Olsen själv befann sig i Arvika redan 1871.
I augusti 1871 gav sig Olsen iväg från Kristiania tillsammans med den norske organisten och folkmusiksamlaren Ludvig Mathias Lindeman. Lindeman skulle till London för att representera Norge vid en internationell konstutställning i Royal Albert Hall. Olsen följde med som reskamrat och hjälpte till att ordna resan.
Olsen berättade senare själv om resan i manuskriptet Erindringer fra Organist Ludv. M. Lindemans Kunstreise til London 1871 som finns bevarat i Nasjonalbiblioteket i Oslo. Där finns en detalj som är särskilt intressant för oss: när han gav sig av hade han sin fotografiska utrustning med sig.
De reste med tåg från Kristiania via Kongsvinger och Charlottenberg till Arvika. På utresan övernattade de i Arvika innan resan fortsatte söderut genom Sverige mot Malmö och vidare till Danmark och London. På hemvägen passerade de åter Arvika. Olsen berättar att de åt frukost där innan de fortsatte mot Kristiania.
Vi kan alltså vara ganska säkra på att Ole Tobias Olsen själv befann sig i Arvika 1871 och att han vid denna resa hade sin kamera och fotografiska utrustning med sig. Men tog han några av de fotografier som vi i dag förknippar med Arvika just då? Det vet vi inte. Det är en möjlighet, men det finns i dag inget tillräckligt tydligt belägg för att säga det.
Arvika. Där två världar möttes. År 1871 var ett märkesår för Arvika. Då blev Nordvästra stambanan färdig och förband Stockholm med Kristiania, dagens Oslo. Invigningen ägde rum vid Arvika station den 16 juni 1871. Den 16 juni 1871 ägde den stora och högtidliga invigningen rum där tågen och de inbjudna gästerna möttes i Arvika under festliga former (bland annat sammanslöt man rälsen med en symbolisk silverräls). Själva öppnandet av banan för allmän trafik skedde den 19 juni. Järnvägen hade redan kommit till Arvika från Charlottenberg 1867.
Arvika låg nu på den nya förbindelsen mellan de två huvudstäderna. Det innebar nya möjligheter för handel, resor och industri. Järnvägen förändrade också själva staden. Den drogs mellan Arvika och Kyrkviken och kom att ligga mycket nära området vid det som senare blev Sågudden.
Här är det intressant att jämföra den historiska miljön med dagens Arvika. Sågudden ligger fortfarande bara omkring en halv kilometer från järnvägsstationen med Kyrkviken alldeles intill. Den geografiska närheten mellan järnväg, sågverk och vattenväg måste ha varit en viktig anledning till områdets betydelse.
Sågudden och Greys sågverk. Ett av Olsens motiv heter ”Mr. O. Greys Dampsag i Arvika”. Han tog flera bilder av sågverket, och ett annat fotografi heter ”Prospect fra Saugvollen, Arvika”.
”Saugvollen” verkar här syfta på det område som senare blev känt som Sågudden, vid Kyrkviken. Det är en tolkning utifrån fotografiernas titlar och områdets historia, men den äldre benämningen är värd att undersöka närmare.
Platsen var mycket lämplig för ett sågverk. Här möttes två viktiga transportvägar: järnvägen och vattnet.
Den engelske sjöofficeren Alan Hopwood Grey etablerade ett ångdrivet sågverk på området under 1870 talet. Enligt Arvika kommuns lokalhistoriska material var det bland annat de nya kommunikationerna och den livliga sjöfarten som gjorde platsen attraktiv.
Från järnvägen fanns också ett stickspår fram till sågverket.
Sågudden blev därmed en plats där den äldre trävaruhanteringen mötte den nya industriella tiden.
Varför fotograferade Olsen just detta? Det vet vi inte och det är kanske just det som gör frågan intressant.
Olsen var mycket intresserad av teknik, järnvägar, kartor och hur det moderna samhället växte fram. Senare arbetade han som teknisk fotograf vid Järnvägskontoret i Kristiania.
Hans Arvikabilder innehåller dessutom flera olika motiv: Greys ångsågverk, Sågudden, järnvägsstationen och latinskolan.
Det kan därför vara så att han inte bara fotograferade Arvika som ett vackert landskap utan att han medvetet dokumenterade olika delar av den växande staden.
Men det är en tolkning. Vi har ännu inget känt dokument där Olsen själv berättar varför han fotograferade just dessa platser. Kanske var det järnvägen som lockade honom? Kanske sågverket? Kanske hade han ett fotografiskt uppdrag? Eller hade han helt enkelt fått upp ögonen för Arvika under resan 1871 och senare återvänt med kameran?
Det vore intressant att veta om det finns någon lokalhistoriker i Arvika som känner till mer om detta.
När man tittar på bilderna i dag är det lätt att glömma hur ung den miljö var som Olsen fotograferade. Järnvägen hade bara varit färdig i några år. Ångsågverket var en ny verksamhet. Sjöfarten på Kyrkviken och Glafsfjorden var fortfarande viktig. Samtidigt höll Arvika på att växa fram som ett centrum för handel, transporter och industri. Det är därför Olsens fotografier har ett värde som går långt utöver själva motiven.
På bilden av sågverket ser vi inte bara en gammal industribyggnad. Vi ser en del av den nya industriella utvecklingen. På bilden av järnvägsstationen ser vi den nya förbindelsen mellan Stockholm och Kristiania. Och från Sågudden ser vi hur järnväg, industri och sjöfart låg samlade på en mycket liten yta.
Man kan nästan föreställa sig Olsen stå där med sin tunga kamera och sitt stativ mellan sågverket och Kyrkviken och välja ut det motiv han ville bevara.
När tog han bilderna? Vi vet inte exakt så här behöver vi vara försiktiga med spekulationerna.
Olsen befann sig bevisligen i Arvika 1871 och hade då sin fotografiska utrustning med sig. Men fotografierna av Greys sågverk kan inte utan vidare dateras till den resan.
Greys sågverk etablerades först under 1870-talet,efter Olsens dokumenterade resa 1871. Nasjonalbibliotekets katalog anger i dag ett mycket brett tidsintervall, 1860 till 1900, och något exakt årtal verkar inte vara fastställt.
Det är därför möjligt, och kanske till och med sannolikt, att själva Arvikaserien är från ett senare besök. Men det är fortfarande en öppen fråga.
Vi vet alltså:
att Olsen var i Arvika 1871,
att han då hade fotografisk utrustning med sig,
att han senare fotograferade Greys sågverk och andra platser i Arvika,
men inte säkert när just dessa fotografier togs.
Det är en viktig skillnad.
Källor.
Den viktigaste källan till själva resan är Ole Tobias Olsens egen berättelse Erindringer fra Organist Ludv. M. Lindemans Kunstreise til London 1871, bevarad i Nasjonalbiblioteket.
För Olsens liv och fotografiska verksamhet är Store norske leksikon, artikeln ”Ole Tobias Olsen”, en viktig biografisk källa.
För Arvikas historia har jag framför allt använt Arvika kommuns lokalhistoriska material bland annat texter om Sågudden, järnvägen, hamnen och stadens utveckling.
Uppgifter om järnvägen och Arvikas station finns även hos Värmlandsantikvarien, Visit Värmland och andra regionala historiska källor. Stationen ritades av Adolf Wilhelm Edelsvärd vars arbete med de svenska järnvägarna är väl dokumenterat. För Såguddens industrihistoria är uppgifterna om Alan Hopwood Grey och hans ångsågverk särskilt intressanta. Även lokalhistoriskt material och artiklar som behandlar Arvikas industri och järnvägshistoria ger ytterligare information.
Själva fotografierna är hämtade från Nasjonalbibliotekets samling av Ole Tobias Olsen. I katalogen finns bland annat:
1290. Mr. O. Greys Dampsag i Arvika
1291. Mr. O. Greys Dampsag i Arvika
1292. Mr. O. Greys Dampsag i Arvika
1294. Prospect fra Saugvollen, Arvika
1296. Jernbanestationen i Arvika
1297. Latinskole i Arvika
1291. Mr. O. Greys Dampsag i Arvika
1292. Mr. O. Greys Dampsag i Arvika
1294. Prospect fra Saugvollen, Arvika
1296. Jernbanestationen i Arvika
1297. Latinskole i Arvika
Tillsammans bildar fotografierna ett ovanligt tidsdokument från Arvika under den period då järnvägen, industrin och de moderna kommunikationerna började förändra samhället.